My mornings are killing me.



Många kanske tycker detta ser ut som en mobil. Men det är fel.

Det är en plågoande.

Man skulle kunna tro att det skulle gå att programmera en vettig väckarklocka med dagens teknik. Men icke då. Min nya mobils alarm har istället moderna effekter såsom stegrande ringsignal som fadear ut efter att man tryckt på snooze.

Och nu snackar vi inte om en lugnt stegrande signal som går att ställa in högsta volym på.

Nä, högsta möjliga volym som de små inbyggda högtalarna klarar av att klämma ur sig stegrar den till. Allt inom loppet av 10 sekunder. Jag vaknar direkt när klockan börjar ringa och inte ens jag hinner stoppa skiten innan jag blir döv. Och, som sagt, inte håller den käften direkt när man tryckt på knappen heller. Nä, den fortsätter ringa tills man blir galen.

Så, kontentan är alltså, finns det någon snäll människa där ute som vet var man laddar ner en gammal hederlig väckarklocka för Android, som fungerar som på den gamla goda tiden? Helst gratis också, såklart...

Ja, det var bättre förr.

Svininfluensatider?

Nu har jag en liten fundering igen.

Innan idag såg jag nämligen en snubbe cykla, från soptunna till soptunna. Han hade munskydd på sig men ändå stoppade han ner sina händer, utan någon form av handskar, i soptunnorna för att leta ölburkar eller vad vet jag...

Kanske bara jag som är underlig men om man stoppar ner fingrarna i diverse soptunnor, varför tror man då att ett munskydd skulle hjälpa en att bli smittad?

Ännu en dagens.

Varför säger man egentligen att man har partisympatier?

För mig är sympati inte att tycka likadant, utan snarare att tycka synd om. Ska man rösta på det parti man tycker synd om?

Om man gjorde det hade det ju kunnat gå himla fel, det finns många partier jag tycker synd om. Mest är det de partier som verkar bestå av folk som är så urbota dumma att de inte fattar att det de håller på med är fullkomligt idiotiskt. Inte mer sagt om vilka jag syftar på... men, ja... det är ju bara att gissa på.

Framträdande.








Alltså, jag har köpt ny skor och jag bara MÅSTE visa upp dem!!!!












Eller ja... kanske inte riktigt var så jag hade tänkt. Detta kommer bli mitt första  och sista skoinlägg á la modebloggare.

Nä, grejen är den att jag har kommit på att det är ganska tråkigt att vara helt anonym. Dessutom är jag så sjukt dålig på det, jag skriver ju redan mitt riktiga namn i kommentarerna på andras bloggar och länkar till denna...

Det var nog inte min grej helt enkelt.

Så därför tänkte jag träda fram nu, fast jag tänkte del för del. Och varför inte börja med den absolut fulaste delen av kroppen? Nämligen fötterna.

Men det här inlägget får vara en sorts parentes, jag lovar, min bitterhet kommer återkomma.

Nä, nu MÅSTE jag bara gå och sminka mig lite med min nya palett med 88 ögonskuggar. Hejdå bloggen!

(Om du inte vet vad 88-paletten är för något går det bra att återkomma till min blogg, jag tänker inte skriva mer om skor och smink, jag lovar!)


Update: Jo förresten, det är ju som så att den där bilden är inte särskilt talande för mig, jag brukar inte gå omkring i högklackat. Anledningen till att bilden är svartvit är att det då inte blir lika framträdande hur otroligt bleka ben jag har. Och...ja, just det: bilden är retuscherad för mina ben såg för jävliga ut helt enkelt.

Dagens fundering.

Om sanitär olägenhet är någonting dåligt. Är sanitär lägenhet bra då?
Sanitär lägenhet... det låter ju störtlöjligt.

Dessutom kan man vända på hela funderingen:
Många bor i lägenhet, men är en olägenhet en sådan som en hemlös bor i då?

Och, för att bättra på det hela:
Om de flesta bor i en sanitär lägenhet så bor ju hemlösa i en sanitär olägenhet. Och det får man väl ändå kalla att bajsa på marken för. Eller hur det nu går till. Dock inget jag vill veta mer om...

Lång tystnad... och sedan kom SJ.

Jag har inte bloggat på väldigt länge. Jag vet. Egentligen skulle jag ha skrivit ett inlägg förra veckan. Men SJ sumpade det.

Grejen var nämligen att SJ en vecka innan vi skulle till Stockholm lämnade ett automatiskt meddelande på min telefon. Det lät någonting i stil med: "Hej, vi har ställt in ditt tåg så vi avbokar dina biljetter. Du är välkommen att ringa oss på nummer...".

Eftersom jag är pessimistiskt lagd började jag genast tänka på det hela. Skulle jag behöva boka helt nya biljetter som kostar 2000 enkel resa per person? Hade de avbokat både ditresan och hemresan trots att bara tåget dit var inställt så jag var tvungen att betala 2000 för varje resa? Var det kört att ens komma upp på besök?

Eftersom meddelandet var lite oklart ringde jag i varje fall SJ. Med stridsyxan beredd och konsumentverkets hemsida uppe för att kunna påtala mina rättigheter som konsument. Det började inte bra. "Det är många som väntar. Kötiden är.... läääängre än 45 minuter".

Efter 50 min kom jag fram. Killen från SJ var övverraskande snäll och berättade att det bara var ena biljetten som var avbokad och att han kunde boka om mig på ett annat tåg upp. Eftersom det vid det tillfället bara fanns 1 klass biljetter kvar fick det bli det. Tillbaka upp med stridsyxan, beredd att de vill att jag ska BETALA för spektaklet. Lite försiktigt lägger jag fram "Jag antar att jag inte behöver betala någonting extra för detta?"

"Nej, absolut inte. Här har du bokningsnumret. Trevlig kväll"

Jag måste erkänna att jag mest av allt bara är besviken. Jag hade hunnit förbereda mig på kampen i 50 minuters telefonkö. Och sen får jag precis som jag vill innan jag ens hinner blinka.

Faktum är att det senare tåget jag blev ombokad till egentligen passade bättre tidsmässigt än det första vi skulle tagit. SUCK...

Förresten kan jag meddela att chokladkakorna i 1 klass är jätegoda.

Snöbortföring.

Det verkar som om de skånska politikerna äntligen har tagit sitt förnuft till fånga och insett att om vintern inte försvinner självmant får man hjälpa den på traven.

För mindre än en timme sedan fick jag beskåda någonting väldigt spännande. Jag fick nämligen se hur en traktor lassade upp snö på ett lastbilsflak.

Jag föreställer mig hur lastbilarna kör i långa karavaner till en snösmältningsanläggning. När snön har smälts tänker jag mig att vattnet går i rör och släpps ut på ostkusten. Varför just ostkusten? Jo, självklart därför att vi inte vill besudla Öresund med kallvatten. Vattnet på ostkusten är redan så kallt att ingen badar där frivilligt ändå (ens om sommaren), så alltså kommer ingen bry sig om allt smältvatten från Skåne gör att vattnet aldrig kommer komma över 10 grader igen.

Alternativ två är att köra upp snön till Norrland. Där är de ändå så vana vid snö. De förväntar sig väl ändå inte vår på ett par månader, minst.

Vinter.

Nu har jag fått nog. Jag tror vintern försöker ge igen på mig för detta. Nu har nämligen snön legat här i snart två månader. Och det handlar inte längre om 0,5 cm. Nä, det är rent utav så pass mycket att man inte ens kan cykla. Då är det katastrof.

Därför ber jag om ursäkt till vintern för att jag hånade dig om att vi inte brukar få ordentligt med snö i Skåne.

Förlåt.

Kan jag få vår nu, tack?


Vintern har kommit till Skåne!







Nu har det snöat i Skåne.

På sina ställen ligger det upp till 0,5 cm snö!

Jag antar att barnen är ute och åker pulka för fullt, om jag känner den
Skånska snön rätt så kommer det räcka till flera timmars pulkaåkning!

Chokladkalender.

Nu känner jag för ännu en klagan.

Varje år så länge jag kan minnas har jag haft en chokladkalender, vissa år fler.

Anledningen är helt enkelt att chokladkalenders-choklad är så förbaskat gott! Dessutom kostar en chokladkalender nada.

Runt den 29 November var jag i mataffären och väntade med att köpa en chokladkalender eftersom man ändå inte får lov att äta före den 1 December (såklart!). Den 2 December var jag återigen i affären, den här gången stod en chokladkalender (eller två...)  med på inköpslistan. Men det fanns inga chokladkalendrar kvar! De var slut.

Förbannade snorungar som övertalar sina föräldrar att köpa min chokladkalender. Eller studenter... det bor ju bara studenter i området...

Hur som helst ville jag bara dela med mig av ett stort bekymmer jag kommer lida av, och gråta för, fram tills julafton. Eller 1 December nästa år.

Omröstning.

Idag är det 1 December, alltså är det julkalenderdags. Om jag hade haft fler läsare hade jag haft en omröstning om bästa julkalendern genom tiderna idag. Men för att inte verka allt för desperat tänkte jag bidra med min egna Topp-3-lista istället:
  1. Mysteriet på Greveholm - Bättre blir det inte helt enkelt. Den hade spänningen, julkänslan, fluortanten. Ja, kort och gott allt helt enkelt.
  2. Jul i Kapernaum - Det var bra julkalendertider där på mitten av 90-talet. Den var också spännande, men eftersom den inte är inspelad i Skåne och dessutom inte har någon fluortant hamnar den på andre plats.
  3. Tomtemaskinen - Jag menar, Pettson å Findus är bara såååååå söta! Haha... eller så var där inte några andra bra som kvalade in på listan...
Den första julkalendern jag kommer ihåg är Kurt Olssons Julkalender (1990), vilket nu i efterhand verkar skrämmande, men jag kommer ihåg den endast för att det var någon som typ slog ut en tand när de åt knäck. Eller är jag helt ute och far?

Nostalgiskt som tusan det här, med en släng av senilitet.

Alkoholproblem.

Jag har ett problem.

Jag har nämligen alkoläsk i min kyl. För säkerhets skull vill jag bara påpeka att jag inte köpt dem själv.

Problemet består egentligen i frågan; när tusan är det tänkt att jag ska dricka upp dessa?

Jag tänker inte sitta ensam framför tvn en kväll å dricka alkoläsk bara för att det är så jäkla gott. Och jag kan ju inte ta med dem till en fest, jag är trots allt inte 15 längre. Så, problemet kvarstår, vad ska jag ta mig till?


Update:

Problemet löst. Jag testade en till pizzan. Asäckligt! Testa aldrig! Jag hällde ut den...

Sen tog jag med resten till en fest. Höll undan i några timmar. Och sedan när folket var så där lagom fullt langade jag fram dem till de mest hårdnackade killar jag hittade. Och äckel-läsken gick åt! YES!


Jag överlevde.

Nu, två dagar efter vaccineringen, sträcker jag mig så långt att jag skulle vilja påstå att jag överlevde vaccinet.

Jag har klarat mig alldeles utmärkt utan allergiska reaktioner, och jag går fortfarande framlänges.

 

Angående punglöperskan i förra inlägget (ja, jag kallar han/hon/den/det så, det verkade passa) så är det från början en skylt som ska förklara att det är ett löpspår. Jag förmodar att den enorma pungen och hängpattarna tillkommit vid ett senare tillfälle.


...

Svaret är: NEJ, jag har inget vettigt att skriva.


Uppdaterar mera.

Shit pommes... har jag blivit en tråkbloggare som uppdaterar bara för uppdaterandets skull?

Förra inlägget måste ha varit bottennappet på min blogg än så länge, och om det inte var det så är det riktigt illa.

Till grejen hör att jag tidigare lovat mig själv att aldrig skriva mer än ett inlägg per dag, det hade jag klarat om jag inte fått för mig att jag måste basunera ut hur onödigt förra inlägget var. Dessutom gör det detta inlägget ännu onödigare.

Bäst jag stänger av datorn innan jag fullständigt ballar ur här. Nu får det vara nog.

Höstdags.

Nu har hösten kommit till Skåne. Jag hoppades någonstans i mitt inre att hösten kunde skippas, så vädret kunde hoppa direkt till vinter. Men icke då, regnet pissar ner och vinden piskar på från sidan så man nästan trillar i diket. Risken finns att det är det här som ÄR vintern.

Nu ska jag snart tvinga mig ut i regnet, måste köpa bröd.

Antar att jag inte är den enda som kommit hem från affären någon gång och i samma stund som jag satt nyckeln i låset insett att jag glömde det viktigaste.

Mitt liv fungerar inte utan ordentliga listor helt enkelt.

Nu ska jag skriva upp på min lista att jag hädanefter måste komma ihåg
att göra listor på ALLT.

En ursäkt till alla pensionärer.

Det har hänt ett fåtal gånger att jag har fått för mig att handla en lördag mitt på dagen. Antagligen mest därför att jag inte hunnit handla tidigare under veckan. Varenda gång detta har hänt har jag i varje fall förbannat mig själv för att jag gått på samma nitlott igen och svurit över alla pensionärer och föräldralediga mammor med barnvagnar som fyller hela mataffären. Kan de inte handla när normalt folk jobbar? Har jag tänkt, pensionärer borde väl ha hur mycket tid som helst över, trots alla kafferep?

Nu har jag insett att jag inte borde klaga. Jag gick till affären 10.30 i morse. Affären kryllade av pensionärer, och en och annan mamma med småbarn. Faktum är att jag var den enda där mellan 10 och 30 och medelåldern var troligtvis ungefär 72 år.  Plötsligt insåg jag hur många pensionärer det måste finnas i vårt samhälle. Det finns helt enkelt inte plats för alla pensionärer att handla om vardagarna, några får offra sig och handla om lördagarna.

Förbannat också. Nu förlorade jag ju plötsligt ett av mina personliga favoritklagomål.

Högljudd?


Har man för hög bas om prydnadssaker börjar falla ner från hyllorna där högtalarna står?

Jag som inte ens har en stereo att skryta om.

Stackars framtida grannar.

Kings of Leon - Closer

Förbannade diskborstar.

Vad tänker egentligen diskborsttillverkarna när de gör diskborstar som är rundade? Tror de inte man behöver diska platta tallrikar eller utsidan av glasen? För att komma åt överallt måste man ju trycka som en besatt.

Nä, jag får värk.

På riktigt alltså, i handen, eftersom det är så jobbigt att trycka med diskborsten för att få all disk som står staplad på diskbänken ren.

Min diskborste. Notera att borsten i mitten är lite längre. Jag hatar den.

Dessutom är borsten för långa. Allt diskmedel försvinner någonstans in i borsten och gömmer sig, vilket får till resultat att en flaska YES diskmedel inte alls räcker i upp till 6 månader...

Som om inte detta vore nog är väl antagligen borsten gjorda i stål, så då blir det inte precis lättare att trycka.

Nä nu ska jag nog klippa av lite i toppen av borsten på mittenraderna. Rundade diskborstar förtjänar inte att leva.

Om man hittar en cykel får man ta den.


(Bild från http://www.soderscykel.se/page6.php)


Kom till centralen i morse och skulle ta min cykel till jobbet. Gick till den cykelparkering där jag hade ställt den och började använda falkblicken för att hitta den. Tittade och tittade, men kunde inte se någon cykel som ens var lik. Som det sig bör började jag naturligtvis svära lite lagom höggljutt, så att folk kanske trodde att jag pratade lite lagom för mig själv. Fortsatte titta, fortfarande ingen cykel. Cykeln måste ha smitit iväg på alldeles egen hand.

Det värsta är att jag får skylla mig själv som inte hade låst den med bägge lås (helst ska man limma fast den i marken också och förse den med rejäla kedjor så den inte smiter sin väg). Dessutom hade jag tänkt över det hela innan jag bestämde mig för att inte använda bygellåset. Vem skulle vilja stjäla en cykel en natt mitt i veckan tänkte jag? Vem som helst, en cykel som bara är låst med ett lås är ju faktiskt nästan lagligt att ta.

Ganska bitter morgon.

Nu ska jag undersöka om polisens internettjänst för stöldanmälan är användarvänlig, men man ska väl inte hoppas för mycket.

Någon sol syns inte heller till förresten.


Update: Det visade sig att polisens internettjänst för stöldanmälan faktiskt var användarvänlig. Så passa på att bli bestulen! Tragiskt för mig dock - nu fick jag ju inte något mer att klaga på... för stunden. Men kommer nog på nåt snart.

Tidigare inlägg
RSS 2.0